Klockan sex i morse så satt jag och Molly i soffan med en flaska mjölk och en stor kopp te. Barney på tv, alldeles alldeles mörkt ute. Men tänka sig, inte alls ledsen för att inte få ligga kvar i sängen, utan njöt som aldrig förr. Stora hotellet mitt över hade tänt ytterbelysningen så det lös upp hela havet, underbart vackert.
När jag satt där i morgonmörkret kände jag mig så lyckligt lottad, tänkt att få ha denna underbara utsikt och ha havet precis utanför. För en liten sekund hade jag känslan, jag vill ALDRIG flytta härifrån (men rätt snabbt insåg jag att så är det inte)!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar