Vår effektiva städerska

Gaaah! Gaaah! Gaaah! (Betyder arg arg arg!!)

Vi har fördelen att vi har möjlighet att ha städerska (oerhört skönt på våra 180 kvm). När vi kom ner till Malta kontaktade jag min gamla städerska jag hade när jag bodde här första gången, tänkte att det skulle vara skönt att ha någon som man litar på.

Bara det att det har visat sig (ganska länge nu iofs) att hon är oerhört långsam, då menar jag minst 8 timmar att städa vår lägenhet, som visserligen är ganska stor, men dock inte övermöblerat., många öppna ytor som inte är särskilt svårstädade.

Hon har betalt per timme och jag har kommit underfund med att hon förmodligen tar sån tid på sig för att få så mycket betalt som möjligt... (iofs smart, men inte särskilt rättvist mot en arbetsgivare som är oerhört givmild, ger bort massa saker, köper fina presenter osv)

Denna gång och gången innan så har hon dessutom släpat med sig sin dotter (som typ är i min ålder...) och igår krävde hon att de skulle ha mer betalt för att de är två.. men herregud, vi har väl inte bett henne att ta med sin dotter, det är väl snarare för att underlätta för sig själv i sånt fall!

Pricken över i:t var idag när jag kommer hem mitt i deras städning då hon tagit en av våra dyra kosta boda skålar och fyllt med vatten för att vattna en stor uttorkad blomma... Tänk om den hade farit i golvet... då hade det minst sagt vart många gratis städningar framöver!!

Nu har vi i alla fall bestämt oss för att byta till en lite mer effektiv städerska som inte tar sån tid, det är minst sagt lite jobbigt att knappt kunna vara hemma varje fredag för att hon tar sån attans tid på sig. (9-17)

Idag har hon som sagt sin dotter med sig, klockan är 14:41 och de kom vid nio och de är fortfarande här... (och jag torkade alla ytor i vardagsrum, sovrum och städade köket innan de kom..) Frågan är vad i fasiken de pysslar med under tiden när jag inte är här... :S

Doktors-besök

Doktorn var här i går och kollade till Molly, hennes förkylning har bara blivit värre och hon är fortfarande väldans lös i magen. Han kom hit vid åtta-tiden och vi fick väcka upp stackars lilla Molly. Hon satt på mitt knä så snäll medans doktorn kollade på henne. Men tror ni att hon hade någon feber, rinnig näsa eller var allmänt gnällig? Nej sörru, Molly lyckades övertyga honom med skratt och gott humör att hon attans inte var sjuk, trots att hon hela dan haft feber, grönt snor i nästan och vart allmänt misserabel.

Well, vi får se hur hennes förkylning artar sig... Angående magen har vi fått rådet att prova laktos-fri mjölk en vecka för att de att hon inte är allergisk... :S

Sommaren är här, eller iaf våren. Kortärmat, solglasögon och sandaler som gäller. Precis lämnat av Isabelle och Dan, ska sätta Molly i vagnen och ta en lååång promenad längst havet.

På återseende...

Tillbaka till vardag

Så var vi ensamma, Katta och tjejerna åkte hem igår, trist men samtidigt skönt att komma tillbaka någonlunda i vardag (och få lite ordning i lägenheten). Inte hunnit med mycket nytta, tack Pau för att du var kreativ och gjorde det finaste påskägget någonsin till Isabelles kostym hon ska ha på skolshowen på lördag!! Du räddade mig, hade inget tid alls denna vecka att sätta mig med det.

Vart en oerhört intensiv vecka med massa tid i parken, promenader, kladdiga måltider, blöta bad, tjiv om leksaker, låna-kläder-av-varandra, klä ut sig till prinsessor... Nästa gång blir det vi som åker och hälsar på i London, längtar redan efter poolbad, bastu, grillning, Hampstead Heath, Starbucks, Muswell Hill, strosa på stan... (listan kan göras lång..)

Jag är så oerhört tacksam att vi har världens bästa familj i London, ja för det är inte ens överdrivet, jag kan inte tänka mig någon bättre familj att vara en del av. Det finns inget underbarare och roligare än när vi umgås allihopa, det slår ingenting. Vi har roligt, pratar om allt, hjälps åt, mycket skratt, lagar mat, är ute i naturen, spelar och sjunger, slappar...

xox

Idag är en sån dag då man verkligen inte ångrar att man flyttade till Malta. 23 februari, runt 18 grader, sol, ingen blåst!

Mysig familjedag

Haft en underbar dag idag, mot all förväntan. Både Josephine och Jennifer har mot alla odds klarat sig ifrån magsjukan Isabelle lyckades dra på sig häromdagen.

På förmiddagen bar det iväg till Mdina (en gammal ringmursstad, som även kallas för 'den tysta staden'). Vi fikade, åkte häst och vagn och barnen fick springa runt lite. Vi tog en sväng till lekparken på vägen hem, för att trötta ut barnen i förhoppning om att få en lugn och mysig kväll.

De fick tidig köttbullsmiddag, ett bad och sen mysig stund framför bamsefilm.

Och gissa vad, klockan är nu åtta och alla fyra ligger och sussar som små söta frön och vi har en god thailändsk gryta och Beck-film väntades på oss.

Lyxigt och underbart!

Magsjuka - buuuhuuu!

Som hon har längtat till att hennes kusiner Josephine och Jennifer ska komma hit på besök. Nu är de äntligen här och lilla Isabelle ligger dessvärre magsjuk.

Det hela började redan kvällen de anlände, kräk och ont i magen. Trodde dock att det hade gett med sig i går morse och drog iväg henne på lekdag! Hon verkade pigg och glad! (humöret hölls troligen uppe av glädjen att kusinerna äntligen har anlänt...)

I natt vakande hon av mera magont och massa vatten forsande ur henne, stackars lilla tjej!

Vi får se hur det blir under dagen, förhoppningsvis så är hon bara lite matt nu på morgonen och mår bättre efter några timmars vila...

Nedrans magsjuka och allt annat skit som går på skolan :(

Viva Familia

Städar städar och städar... Ikväll kommer London-kusinerna och faster Katta. Nästan en hel veckas mys väntas. (bara trist att Rich inte kan komma med...)

Katta är världens härligaste sister-in-law man kan ha, en sån som fixar och donar och ser till att alla ska må bra. Hon är en sån person som alltid, lyssnar och ställer upp, köper de perfekta julkapparna, ser till att födelsedagspresenterna kommer i tid, ringer minst en gång i veckan... Ja, listan kan göras lång.

Vi har det alltid så underbart mysit när vi alla träffas, umgås, äter gott, går på promenader, gör utflykter, slappar, ja allt som kan tänkas. Spontana som vi alla är så händer det alltid något spännande och kul som vi kan skratta åt i evigheter sen.

Nej, tillbaka till städning... Buuuhuuuu!!

Alla pappors dröm

Isabelle har sen födseln vart riktigt intresserad av bollar. Hon brukar rada upp mig och Dan i vardagsrummet och ta fram den mjuka ikeabollen och beordra oss att spela fotboll med henne. (Inte oss emot alltså, vi tycker det är bra att hon tycker om lekar som inkluderar lite fysisk aktivitet)

I lördags så gick hon dock ett steg vidare med sin framtida bollkarriär), hon ställde sig i vår säng med en cykelpump och boll och sa; 'Mamma titta, jag spelar golf'. Hon var inte heller sen att ropa på pappa och även för honom visa upp sin nya sport. Gissa om pappa var stolt ;o)

Även lilla Molly tycker att den stora mjuka ikeabollen är mysig att bita på, så vem vet vad som väntas i framtiden...

Pappa hoppas naturligtvis på två framtida bollproffs! Tjejer kan också... faktiskt!

Engelsk 'afternoon tea' med svensk semla!

I går, söndag, hade vi en mysig 'afternoon tea' med semlabjudning. Efter några timmars slit kunde vi med god självkänsla servera de 'most delicious semlor you can ever have...'.

Anthony, Jessica, Marco, Pau och Billy kom över några timmar och socialiserade, kollade på fotboll och lek för barnen. Marco hann även med att visa upp sina senaste charmtrick. För Isabelle var det som vanligt bara Pau som gällde, 'min Pau'! Så det så!!

Vi har även sagt att vi tillsammans ska sätta söndagarna till en tradtion att ha som middag eller fikadag! Strålande ide!

Stockholmsdröm

Jag kan inte få ur mina tankar en mysig sekelskiftslägenhet i Stockholm.

Tänk en gammal lägenhet, alldeles lagom stor, med knarrande trägolv, djupa fönster och kakelugn. Rundgående planlösning, minst 3 meters takhöjd. Mysig skandinavisk inredning, ljust och öppet. Gångavstånd till parker, cafer och restauranger. Helst liten balkong med utsikt över takåsarna.

Flickrum med vitbetsade golv, vitkråmade sängar och liten 'köksavdelning', myshörna fylld med gosedjur.

Vardagsrum i alldeles lagom storlek med stor ljus soffa och sidobord, stor matta med sittkuddar för barnen. Djupa fönster med plats för massa fina ramar.

Öppet ljust kök med stor gasspis och plats för ett litet bord.

En dag, inte just idag, inte imorgon, men en dag i framtiden när vi är klara här, eller någon annanstans... Bara drömma vidare...

Here we go again...

... fast den här gången är det inte min dator som har ballat ur, utan Dans. Dessutom så är stackarn sjuk i någon envis influensa han lyckades fånga upp på planet tillbaka till Malta, så jag har snällt fått dela med mig av min kära laptop idag, varav anledningen till att det inte blir något intressantare inlägg idag...

Nu ska vi alla fyra lägga oss i vår megabreda säng, med världens skönaste superkingsizetäcke och Valentines-mysa med en go film, en stor kopp te och eventuellt lite chocklad. (Och ja, vi vet att klockan bara är 18:46)

Glad Alla Hjärtans Dag allihopa!

xox

Allt är inte bara negativt!

Fick en känsla av att detta håller på att bli en negativ blogg, det är absolut inte meningen, utan det är bara lite hur jag känner just nu.

Många bra saker händer också;

o Imorgon kommer min kära Isabelle och Dan hem.
o Molly kan sitta utan stöd.
o Paulinas Billy har precis flyttat hit. Welcome to Malta!
o Snart kommer Grodan!
o Mimi och Mats är äntligen gifta. Grattis!
o Anna och Robert har bestämt dig för skola och Anna mår äntligen bättre.
o Katta, Josephine och Jennifer kommer på tisdag.

xxx

Mongo - för att man vill ha stöd från vänner?

Igår fick jag mig att känna mig som en riktigt idiot. En idiot som inte 'klarar' sig själv och som föredrar att inte leva i en bubbla. En idiot som trodde vänner var där för att stötta, för att ställa upp, för att lyssna, för att offra lite av sig själv till någon annan för att hjälpa till lite. Istället så känner jag mig nu som ett mongo som inte kan klara sig själv, just bara för att man ska tydligen inte behöva dela med sig av sina personliga problem till sina vänner.

Jag går för tillfället igenom en ganska tuff period, mycket tankar och funderingar. Dan, min sambo är alkoholist, eller nykter alkoholist. Det sägs att det är svårt att leva med en alkoholist, men ännu svårare att leka med en nykter sådan.

Dan är duktig, han har tagit sig igenom en kurs i självkännedom, en kurs för att lära sig att leva ett nyktert liv. Han är stark och oerhört motiverad. Trots denna nystart, så är det mycket inom mig som fortfarande är osäkert, kommer ta tid att lära mig att lita på honom igen. Minst 3 år säger de som har erfarenheten.

Alkoholism är en familjesjukdom, den skadar inte bara en person, utan även alla de närmsta. Sätter många sår som tar tid att läka, enda sättet för det ska läka är tillit, bygga upp tilliten från början.

De sista månaderna har jag inte trivts särskilt bra på Malta, lätt rastlöshet, visst kanske kan bero på att jag är mammaledig, men jag vill inte tro att det är det som är problemet, för jag hade inte alls samma urtråkiga liv med Isabelle när hon var i samma ålder som Molly, jag hade ett underbart socialt liv. Mycket lekgrupper, lunch-dejter, promenader osv. Man har inte alls samma sociala liv här som man har för nyblivna mammor i London och även i Sverige.

Det är verkligen en sån här period som man behöver fullt stöd av sina vänner för att orka med, av de flesta har jag naturligtvis fullt stöd. Men efter några kommentarer jag fick igår uppslängt i ansiktet så känns det som att det ska vara fel att söka tröst och stöd, MAN SKA KLARA SIG SJÄLV!!!

Jag själv fungerar på så sätt att jag alltid försöker göra allt för mina vänner, om någon har det jobbigt så släpper jag det mesta för att vara där och stötta och lyssna. Jag har även vänner som gör desamma för mig, men trodde alla vänner gjorde så, för mig är det själva ideen för vänskap. Jag ser det som att visst man klarar sig själv, ingen annan kan agera åt en, men det minsta man kan göra är att åtminstonde bara vara där.

Tack Paulina för att du kom förbi i söndags, trots att du var sjuk, med muffins och lite godis. Behövde dig mer än någonsin. xxx

Riktig lyckad helg med massa god mat.

Ost


Findukat


Våra hemgjorda sushis


Blue Elephant i fredags

Ännu en mysig filmkväll

Igår var en alldeles underbar dag. Promenad till Sliema med Jessicas, hennes mor, Marco och Molly. Underbart väder ändå fram till kvällen då det vart spöregn. Både lunch och fika ute i solen (och en inomhus pga av kvällsregnet)

På vägen hem hyrdes några nya filmer, två till kvällen och en till morgonen, närmare kl sex med en kopp te och en flaska mjölk. Högsta gosfaktor! Ingen lagad mat heller, utan ännu en underbar ostbricka i sängen.

Idag kommer Alex, ska stanna över helgen. Ska både bli tacokväll och hemmagjort sushi!

Tjing!

Karneval i skolan

En tidig kväll med sjuk Molly

Nu säger jag och Molly natti natti, trots tidiga halv sju. Ostbricka med stor kopp te och frukt (och ja ett par raisin and wholenut chokladbitar), tre romantiska komedier och att inte glomma, en flaska mjolk. En helkväll i sängen, lyx!!

Sleep well!

Heartbroken!

Det har vart planerat i flera veckor att Isabelle och Dan skulle åka till Sverige en vecka i febrari och jag och Molly ska stanna här. Mormor har tagit en vecka ledigt för att spendera med Isabelle medans pappa har massa jobb i Stockholm.

Jag har t.o.m känt att det ska bli skönt med ett break och lite egen tid med Molly, lillstackarn som får komma i andrahand mest hela tiden.

Så kommer dagen för avgång, skjussar älskade Isabelle och Dan till flygplatsen. Isabelle lassar ur sin lilla kabinväska ur bilen och inser att mamma inte ska med... brister i tårar :( In fort i bilen och kör iväg med gråten i halsen.

Min underbara lilla Isabelle, hur ska jag klara mig i en HEL vecka? :o)

Ensamstående mamma. Nej tack!

Dan var tvungen att jobba nästan hela helgen. Buuhuuu. Jag är sån som framemot helgerna tillsammans, dela på jobbet med barnen och allt annat. Dessutom så var barnen sjuka den här helgen så det var minst sagt dubbelt upp. Tanken kom ett par gånger, thanks god att jag inte är ensamstående och får ha det så här hela tiden utan har stöd av an engagerad pappa.

Min närmsta kompis är ensamstående med sin son och hon klarar det alldeles utmärkt, hon är bäst, förstår inte hur hon orkar. Jobbar 100%, lagar mat, tvättar, städar, går i ur och skur till dagis tidigt som attans på morgonen, läser sagor osv... Trots att jag ser att det funkar på något sätt så har jag svårt att se att jag skulle klara det lika väl som henne. Stor eloge!

Tillbaka till min helg, vill tacka Glenn för fikan i fredags, skönt att få lite vuxet umgänge. Alltid lika kul att träffas!

Innan representationsmiddagen Dan skulle på i lördags så tittade dessutom Strömberg och Wikegård in på en öl. Så det är inte så synd om mig trots allt. Fick lite sällskap i alla fall, mitt i snoriga näsor och febertoppar.

Friendship - Me to You!

Arg, ledsen, förbannad, förvånad, sårad... det är bara lite av vad jag känner just nu!

Har haft ett litet tjäbb med en av mina nära vänner. Jag känner ibland att hon inte riktigt förstår mig och t.o.m tar mig lite för givet. Jag vill inte vara den som hänger på, men det verkar som om jag inte tar upp kontakten efter ett litet bråk eller tjafs så gör hon inte det. Jag är inte heller den som låter flera års vänskap gå i intet pga av stolthet eller envishet.

Denna speciella vänskap vi har, har inte bara vart en dans på rosor utan många gubb på vägen, för att inte skylla ifrån mig för mycket, faktiskt inte mycket jag kunnat styra över då en tredje person vart involverad i det hela. Jag kan dock ge mig själv kredit att jag faktiskt stått med öppna armar och förlåtigt. Men det är något som jag tycker man gör för sina vänner, det är ju det hela vänskap just handlar om. Att förlåta. Men då är det oerh;rt viktigt att man visar tacksamheten.

Vänskap är något som jag sätter stort värde i, jag har drygt ett par handfulla riktigt bra vänner och sen några som jag också betyder mycket för mig. Det underbara med vänner är att alla är allra bäst så sitt vis, några umgås man mycket med och är en del av ens vardag, andra pratar man känslor med, andra har man djupare diskussioner med osv. Jag ser att ens vänner är där för olika situationer, som en stöttande vägg som kan hjälpa till med sin del.

Dock det gemensamma med de vänner man har privilegiet att ha är att man aldrig ska ta dem för givet. Man ska visa sin uppskattning då och då och låta dem veta att man bryr sig och att man tänker på dem.

Denna kan enkelt visa sig genom ett hjärta på msn eller ett gott sms.

Vänner ska vara där för att lyssna men även ge råd (men framförallt lyssna, man vill inte alltid ha andras syn på det hela), om man inte kan till hundra lita på sina vänner så är det inte en vän, utan snarare en bekant.

Hellre ett få antal vänner, än många bekanta brukar jag tänka. Jag skulle säga att jag gör nästan allt för mina vänner, skulle inte se det som att offra mycket, utan snarare något jag vill göra.

Jag har ett par kompisar som har vårt sånna 'solemates' från första stund:

Frida och Pillan, jag kom till deras klass och det var som att de drog tag i mig direkt och 'tog' hand om mig. Detta är många många år sen och vi är fortfarande där fär varandra. Visst vi bor i olika länder, men vi lyckas ändå hålla kvar denna unika vänskap.

Kate - kom in som min chef när jag bodde i London. Jag var förtvivlat tvungen att berätta att jag var gravid för att jag skulle åka hem till Sverige på kort notis, hennes första dag och hon tog mig i sina armar och sen dagen har vi vart oseparerbara.

Marlene, mer som en syster, min äldsta vän, som jag vet att hon finns där i ur och skur. Träffas inte särskilt ofta, men när vi väl gör det så känns det som vi inte alls vart ifrån varandra en längre tid.

Linda Lundin - min underbara solstråle som jag kan berätta allt för!

Lindah Sonefors - min goa internetkompis i Oslo som jag delar mycket av min vardag med och får även ta del av hennes.

Jessica - min härliga vän, många djupa diskussioner har det blivit. En riktig stöttepelare.

Paulina - min psykolog som har de smarta svaren.

Mickis - älskade kusin. Räknas knappt för hon är kött och blod ;o)

Slutsatsen, det jag vill få ut av detta är att man alltid ska ta tillvara på sina vänner, inte slänga bort det på något onödigt obehagligt, utan allt går alltid att lösa med framförallt förståelse och dessutom så får man faktiskt mötas på vägen.

Obs! Ordningen jag satt har ingenting med ranking att göra. :)

Myshängdag!

Haft en sån där riktig 'feel good' dag! Mysförmiddag med Pau i Valetta, gigantisk brunch på Hard Rock Caf'e. (medans Dan tog tjejerna till parken). Lite cruising runt valetta, Pau är helt besatt av tanken att flytta dit! Hihi.

Kommer hem, möter Dan på vägen, sovande Isabelle och jollrande Molly i vagnen, vi tar med barnen på fika. (Isabelle älskar fika med Pau och mamma).

Molly smakade idag, för första gången banoffee pie (självklart var det Pau, inte skulle mamma göra nåt sånt heller;))

Middag - Bbq-ribs med cheesy mash...

Å ja, som vanligt när det är Therese- och Pauhäng så blir det, ehh, ja massa mat! But we love it!!

Miss you sooo much!

Måste bara säga hur handikappad jag känner mig utan min dator. Vi har pratat med en kille som ska fixa den, men fick dessvärre in massa laptops förra veckan som han var tvungen att hinna med... Men äntligen, imorgon så ska han ta sig itu min älskade dator. Längtar som bara den!! Tänk vilken kärlek man kan känna till sin kära laptop!

xxx