Friendship - Me to You!

Arg, ledsen, förbannad, förvånad, sårad... det är bara lite av vad jag känner just nu!

Har haft ett litet tjäbb med en av mina nära vänner. Jag känner ibland att hon inte riktigt förstår mig och t.o.m tar mig lite för givet. Jag vill inte vara den som hänger på, men det verkar som om jag inte tar upp kontakten efter ett litet bråk eller tjafs så gör hon inte det. Jag är inte heller den som låter flera års vänskap gå i intet pga av stolthet eller envishet.

Denna speciella vänskap vi har, har inte bara vart en dans på rosor utan många gubb på vägen, för att inte skylla ifrån mig för mycket, faktiskt inte mycket jag kunnat styra över då en tredje person vart involverad i det hela. Jag kan dock ge mig själv kredit att jag faktiskt stått med öppna armar och förlåtigt. Men det är något som jag tycker man gör för sina vänner, det är ju det hela vänskap just handlar om. Att förlåta. Men då är det oerh;rt viktigt att man visar tacksamheten.

Vänskap är något som jag sätter stort värde i, jag har drygt ett par handfulla riktigt bra vänner och sen några som jag också betyder mycket för mig. Det underbara med vänner är att alla är allra bäst så sitt vis, några umgås man mycket med och är en del av ens vardag, andra pratar man känslor med, andra har man djupare diskussioner med osv. Jag ser att ens vänner är där för olika situationer, som en stöttande vägg som kan hjälpa till med sin del.

Dock det gemensamma med de vänner man har privilegiet att ha är att man aldrig ska ta dem för givet. Man ska visa sin uppskattning då och då och låta dem veta att man bryr sig och att man tänker på dem.

Denna kan enkelt visa sig genom ett hjärta på msn eller ett gott sms.

Vänner ska vara där för att lyssna men även ge råd (men framförallt lyssna, man vill inte alltid ha andras syn på det hela), om man inte kan till hundra lita på sina vänner så är det inte en vän, utan snarare en bekant.

Hellre ett få antal vänner, än många bekanta brukar jag tänka. Jag skulle säga att jag gör nästan allt för mina vänner, skulle inte se det som att offra mycket, utan snarare något jag vill göra.

Jag har ett par kompisar som har vårt sånna 'solemates' från första stund:

Frida och Pillan, jag kom till deras klass och det var som att de drog tag i mig direkt och 'tog' hand om mig. Detta är många många år sen och vi är fortfarande där fär varandra. Visst vi bor i olika länder, men vi lyckas ändå hålla kvar denna unika vänskap.

Kate - kom in som min chef när jag bodde i London. Jag var förtvivlat tvungen att berätta att jag var gravid för att jag skulle åka hem till Sverige på kort notis, hennes första dag och hon tog mig i sina armar och sen dagen har vi vart oseparerbara.

Marlene, mer som en syster, min äldsta vän, som jag vet att hon finns där i ur och skur. Träffas inte särskilt ofta, men när vi väl gör det så känns det som vi inte alls vart ifrån varandra en längre tid.

Linda Lundin - min underbara solstråle som jag kan berätta allt för!

Lindah Sonefors - min goa internetkompis i Oslo som jag delar mycket av min vardag med och får även ta del av hennes.

Jessica - min härliga vän, många djupa diskussioner har det blivit. En riktig stöttepelare.

Paulina - min psykolog som har de smarta svaren.

Mickis - älskade kusin. Räknas knappt för hon är kött och blod ;o)

Slutsatsen, det jag vill få ut av detta är att man alltid ska ta tillvara på sina vänner, inte slänga bort det på något onödigt obehagligt, utan allt går alltid att lösa med framförallt förståelse och dessutom så får man faktiskt mötas på vägen.

Obs! Ordningen jag satt har ingenting med ranking att göra. :)