Älskade medelhavet.

Liz kom och hämtade Isabelle strax efter halv åtta imorse. Skönt att inte behöva ta ut bilen. Satte Molly i vagnen runt åtta, när vi kom utanför dörren möttes vi av denna sköna medelhavmorgon (nästan lite höstigt). Lite mulet, men ändå rätt varmt. Inte för varmt, utan just lagomt.

Följer Dan en sväng på vägen till jobbet, jag och Molly stannar vid Boconchino och tar en stående espresso. Det lilla Italien-inspirerande cafeet är fullt med människor som bara satt sig ner för att ta morgonkaffet och läsa tidningen. Någon pratar med Molly och klappar henne på huvet 'pupa, how gorgeous you are...' Molly svarar såklart med sitt största leende.

Vi vänder om och går mot Mollys dagis, känner den underbara havsluften, på vägen hälsar vi på 'brödmannen' (han är den enda som är tillåten att parkera utanför mitt garage) då jag kan köpa färskt bröd av honom varje morgon om jag vill. En kvinna stannar med sin lilla hund som Molly får ta sig en närmre titt på.

Vi går över den stora korningen, tittar bakåt, inget buss, bra vi slipper ta oss upp på den 30 cm höga trottoaren... Vi sneddar över och går förbi polisstationen där ett par konstaplar hänger ut genom fönsret med en varsin cigarett och hälsar artigt 'good morning Miss'.

Och så upp för branta backen (ser detta om en del av min dagliga motion), äntligen framme tid dagis och Molly blir överlycklig att se fröken Theresa.

Samma väg hem, fortfarande njutandes av pulsen runtomkring mig, de små fullsatta cafeerna och alla glada morgonmännisor, lastbilarna med morgonens leverans till butikerna som står dubbelparkerade överallt.

Precis när jag kommit hem ringer Liz, vi bestämmer en fika nere på Mc Cafe. Är där på ett minuter. Hinner på vägen tänka, vilket underbart liv, vilket undert medelhavsliv. Kommer man någonsin kunna anpassa sig till det 'vanliga' norra europeiska livet igen?