Denna trötta bubbla!

I dag var jag med om något läskigt, jag stressade som attans för att hinna i tid att hämta Isabelle i skolan 13.30, tanka bilen, handla mat och sen upphämtning av Bellan... Kommer upp till skolan och inser att jag inte känner igen en enda bil, kollar på klockan och inser att klockan bara är 12.30...

Alla som har erfarenheten säger just att första året med två barn under 3 år får en att uppleva tröttheten som aldrig förr och jag kan nu lugnt bara hålla med.

Känns som att jag för tillfället lever i en bubbla, den ständiga tröttheten får mig att bli galen och det känns som att jag inte har koll på något typ, lägger saker på ställen som jag ett par minuter senare glömt, kan komma in i matbutiken med en lång lista i huvudet på vad som ska handlas och kommer typ ihåg två saker, kan komma på mig själv efter halva dan att jag inte ens har ätit nåt osv.

Jag mår egentligen inte dåligt, utan är oerhört nöjd och lycklig med livet just nu, kanske som aldrig förr, som sagt det är bara denna nedrans trötthet som spökar hela tiden... Hoppas det bara ger sig snart!!